Betraktelser

Det tar sig sa mordbrännar'n! Jorå jag har kommit igång med träningen igen efter ett års uppehåll och konstant ätande av godsaker. Viktuppgång tio kilo... Det är vad en kvinna går upp under en graviditet! Oslagbart Mallanbrallan. 

Jag har gjort ny entré på gymmet på jobbet. Plan 13 kallad. Gymmet ligger på just plan 13 på sjukhuset med magnifik utsikt över Gävle. Jag bor fortfarande granne med korpen så jag har inte svikit insvettade, muskelstinna och välinsmorda maskiner på en av Gävles anrikaste gym. 

Plan 13 då? Tja, det är hälften så stort nu jämfört vid starten. Fria vikter har de klämt ihop längst in vid en vägg och där är det så trångt att man ser armluddet på läkaren som har ett respektabelt jobb  som trippelöverläkare och fd verksamhetschef. Mindre charmant. Och avrespektabelt. 

Där ser man även fina Stina som inte klämt ur sig ett gäng knoddar och vankat av och an med vaknätter och sura blöjor som parfym. Nej, fina Stina säger till vänner och bekanta på fester som slutar på nån tragisk krog i centrala Gävle att hon jobbar med människor för att hon vill hjälpa till. Hjälpa till?! Snälla, Florence Nightingale var inte helig hon var fattig. Mitt nöje blir att jag vet att även fina Stina kommer bli lönnfet med stripigt hår och ringar under ögonen när hon skaffat barn nummer två. 

Se där! Där har vi medelålders Eva som arbetar på kontor. Jo landstinget består faktiskt inte bara av läkare med övrig personal. Medelålders Eva slutar alltid vid samma tid varje dag och har ett liv som är inrutat efter samma arbetstider, samma mattider, samma sovtider och även samma träningstider. Medelålders Eva har även så mycket tid över i sitt liv med vuxna barn att hon har tid att cykla fram och tillbaka till jobbet. Trots träning efter arbetstid. Imponerande. 

Stressiga sköterskan Sara far fram mellan maskinerna på gymmet med en ständig blick på klockan. Maskinerna är säkra kort då de inte gör oväntade rörelser och stressiga sköterskan Sara slipper lägga onödig tid på strul för det har hon inte tid med innan hon ska hämta på dagis. Innan hon ska förbi på affären. Innan hon ska laga middag. Innan hon ska slänga in en maskin tvätt. Innan hon ska lägga barn. Innan hon ska somna i soffan till nån serie. Om stressiga sköterskan Sara är ensamstående? O nej! Mannen jobbar heltid så han hinner inte med något annat. Stressiga sköterskan Sara har gått ned i tid för att få mer tid för familjen det är därför hon är så stressig...

Malliga mensiga Maria är svår. Det är nämligen så hon jobbar. Hon är så svår så det är svårt att ens orka lägga en sekund på att bry sig om henne. 

Rejäla hyggliga Kicki är undersköterskan som har koll, så även på gymmet. Hon är effektiv, smidig och arbetar i det tysta med ett leende på läpparna så fort man får ögonkontakt. Hon förhäver inte sig själv och pratar ledigt med alla som passerar hennes trevliga väsen. 

Sen har vi barnmorskan Malin. Tja, hon har sett sina bästa år, hullet kring midja, rygg, armar och stuss skvallrar om många mysiga stunder med nya kärleken och gotta under ett otal filmkvällar. Barnmorskan Malin minns sina glansdagar med getingmidja och styrka som fanns där naturligt i hennes släta kropp utan celluliter och diverse bucklor. Även barnmorskan Malin har sina sidor och karaktärsdrag men dessa presenterar vi en annan dag för nu börjar barnmorskan Malins arm tappa känseln efter allt skrivande på smartphonen grundat med ett armpass på plan 13 som var ämnat för en atlet, inte en mullig tant. 




Utsikten från plan 13 på Gävle sjukhus


Mitt underbara träningssällskap tillika kärlek och sambo <3 



Kommentarer
Postat av: Annelie

Hahaha, rolig du! Härligt att vara igång igen. Väl!?;)

Svar: Just nu känner jag mig som en flodhäst i en glasbutik när jag gymmar. Hoppas att flitigt arbete ska ge lön för mödan och ge mig ännu mer motivation. Typ ;)
Malin

2013-12-03 @ 23:53:31
Postat av: Kajsa

HAHAHA, du är underbar (som alltid väldigt träffande beskrivningar). Jag kände igen mig sjuuukt mycket, men i vilken karaktär får du gissa själv... Men med tanke på att jag inte tränar alls nu (för jag inte har tid)... förstår du säkert själv... Kramen!

Svar: ;)
Malin

2013-12-04 @ 20:47:49
Postat av: carroP

DU skriver så bra Malin!
om jag ska försöka ge dig en liten tröst så är det inte bara du som har gått upp 10kg, en hälseneinflammation + semester gjorde att jag lyckades med det på 3 mån!!! fast jag ändå tränar men ingen löpning el högintensiv träning så håller sig kilonen kvar. Så tydligen är det den pulshöjande träningen som är A och O.... (och kanske att godis är gott!)

Svar: Varför ska det alltid vara så enkelt att gå upp men inte ned?! Orättvist! Du är så otroligt duktig på att träna så jag är övertygad om att dina extra kilon snart försvinner :)
Malin

2013-12-05 @ 17:48:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0