Äntligen!

Förra nyåret tillbringade jag på jobbet med nyfödingar och deras utmattande mödrar och förvirrade fäder. Mången nyår före det har jag också tillbringat på sjukhuset och före det på något kommunalt boende. De år jag varit ledig har jag varit med mina barn. Dåligt med nyårsfirande med andra ord. 

Men i år smäller det!

I år är jag ledig, sambon jobbar, Lily är med sin pappa, de stora sköter sig själva och tonåringen Alva ska vara med sina kompisar i ett av kompisarnas hem med föräldrar och Coca-Cola. Jag får fira precis som jag vill! 

Det vill säga inte alls. 

Jag tänker vara själv hemma, njuta av tystnaden, klappa hundarna förstrött över pälsen, äta raw food sallad till middag och dricka en grön smoothie till det. Jag gör precis som JAG vill. Underbart. Har aldrig hänt. 

Ta det lugnt med raketer och alkohol. Var snäll mot barnen och tänk på att det är jävligt med bakfylla. 



Slängde in den här bilden bara för att :) 

Igår

Majas café i gamla Gefle. Gå dit och fika eller ta bara en kopp kaffe/te och njut av atmosfären. Gamla Maja bodde bra mysigt hon en gång i tiden. Tänk om hon visste att vi fikar i hennes stall! 





Att ta en promenad i gamla Gefle är en fröjd bara i sig. Vi bor alldeles i närheten. 



En sväng in på ett galleri blev det också.

 Senare på kvällen var vi lite mer lagom kulturella och såg bion Hundraåringen med min syster och hennes man. Lättsamt och trevligt! 



Något att se fram emot

I februari ska jag på föreläsning med Tomas Gunnarsson och "konsten att lyfta mig själv och andra". Jag har en sån himla otur att föreläsningen är i Stockholm och att jag kommer sova kvar på hotell. Väldans otur alltså... Ska bli intressant att få förkovra sig lite i ämnet, både privat och kunna använda sig av lite kunskaper i jobbet. För de missunnsamma i min omgivning kan jag tala om att jag betalar hela kalaset själv, så nu behöver ni inte fundera mera på det. 


För att spä på lite extra till dig/er som inte kan glädjas med/åt andra så ska jag och Alva snart åka till Kap Verde. Känns overkligt skönt att vi ska få njuta av ledighet och värme. Ja, jag betalar varenda kosing för resan själv. 


Grande finale för den avundsjuka människan blir att när vi kommer hem från Kap Verde hämtar vi hem
Divus Caesar som är en allergivänlig katt av rasen Sibirisk katt. 


Varför jag överhuvudtaget tillägnar den missunnsamme personen/personer en tanke via det här inlägget är faktiskt enbart för min egen vinning skull. När jag läser igenom texten och vet att det finns personer som blir avundsjuka på att jag som arbetar och sliter och faktiskt kan betala för mig och ge mig och min dotter upplevelser då förstår jag att jag är någon att se upp till. De andra människorna behöver hjälp med att bygga upp sin självkänsla och bli upplyfta till att tro på sig själva. Så himla passande då att jag ska på just en sådan föreläsning i februari! 

Fridens liljor gott folk! 



Alltid en måndag

Det här med motivation och att komma igång. Kluriga grejer alltså... 




131216

Jag och Andreas har varit på Åkerblads gästgiveri i Tällberg. Tittar ni lite extra noga ser ni vad vi ägnade oss åt lite extra. 














Fröken, fru död

Jag kan verkligen inte sova. Min goda nattsömn är puts väck. Istället har jag roat mig med att googlat mitt namn. Säg inte att ni aldrig har gjort det?! Ja, ja detta kom jag fram till utifrån Google bilder:


Tydligen så var jag aldrig barn utan föddes ungdom omkring 16-1700 talet. 


Jag sysslade antagligen med detta om dagarna.


Sedan träffade jag denna skönhet (?). 


Och vi gjorde detta. 


Och sedermera detta. Antagligen fler gånger än en gång. 


I bästa fall bodde vi så här fint. 


Jag började visst bli lite trött och... ska vi kalla det stram, av allt mjölkande och barnafödande. 


Alltså på riktigt. Är det någon som ser vad det står här?!


Sen blev jag visst lite äldre... 


... och äldre. Och tandlös. 


Sedan lade jag näsan i vädret och församlingens präst fick bocka av mig och livet. 


Nä, hörni. Jag måste verkligen sova nu. För mig är det ett under att ni ens hänger här och läser mina förvirrade texter. Fast efter det här nattliga inlägget kanske besöksstatistiken hamnar på noll? 



John Blund? Hallå?!

Jag kan inte sova. Gissa vad jag ligger och planerar? 





Idag har vi varit till Vallentuna och gosat katt i massor! Alven var med hon också och gosade hon med. Tyvärr verkar det inte bättre än att hon inte ärvt sin mors förkärlek till djur. Eller det kanske är bra... 


Fast hon kunde inte låta bli att gosa lite på vår Divus Caesar 

Annars så har dagarna mest flutit iväg och jag skulle behöva skärpa till mig på att tänka mer positivt. Och sluta handla så förbannat mycket! Ja, ni ser. Mitt liv är som vanligt. 

God natt! 




Fett och drygt

Idag vabbar jag från jobbet. Andreas är ledig och är hemma med sötnöten. Själv tycker jag stt det ska bli skönt stt få jobba, känns som att det var en evighet sedan. Det där med att vara hemma med krassligt barn är inget för mig. 

Idag är det Malindagen. På självaste Nobeldagen. Klart det ska vara fint! Malin kommer från hebreiska namnet Magdalena som bl.a. tros betyda trogen kvinna från Magdala men även "den runde". Man tackar! 




Ännu en anledning varför det är skönt att inte vara hemma i dagsljus. Huuur är det möjligt för "någon" att lämna en klick smör i fönstret i köket?! Mycket imponerande. Suck. 



VAB och barr

Måndag är idag lika med VABdag. Jag är av den sorten att vab inte står mig så varmt om hjärtat. Det är mysigt att vara hemma med småbarn när de är friska. Inte gnälliga, snoriga, hostigt och hängiga. 

Jag har tagit tillfället i akt och slängt mig in bland inspirationsbilder på julgranar. Som ni förstår på bilderna under är en traditionell gran med röda plastkulor, tomtar och annan "julig" utsmyckning inte mitt förstahandsval val. 

Det blir till att åka mot kollo och hämta hem en zinkhink ser jag. 













Q kullen

Divus Caesar blir idag sex veckor. Betyder gudomlig kejsare :) Tror vi kommer att kalla honom för Divus :) 






Andra från höger. Hela kullen samlad. 


Sol och bad samt shoppingkassar

Det finns en nackdel med att vara sambo: utrymmet för spontanshopping blir kontrollerat. Nog för att Andreas är av den givmildare sorten och ibland håller med mig om att shopping visst det kan göra en lycklig istället för att ta massa piller men hans övertygelse om mina fantastiska shoppingvanor är inte alltid så stor. 

Mitt senaste spontaköp var en vecka till Kap Verde i januari åt mig och Alva. Min motivering? Det är nyttigt med D-vitamin på vintern. 

Just nu är det helt okej att ni är tysta på kommentarsfältet ;) 









Fast jag betalar resor och shopping själv. Där går gränsen även för mig. Jag försörjer mig genom mitt arbete. Inte genom en man. 



Malin

Min kropp är slut efter år av oro och mental misshandel. Efter 14 år av psykisk och ibland fysisk misshandel har min själ snurrat sig kring sig själv och mitt medvetna jag vet varken ut eller in. Jag lämnade min och barnens plågoande. Det är tio år sedan nu till jul. Efter tio år är jag fortfarande inte hel. Jag förstår att jag aldrig kommer att bli helt läkt. 

Jag tänker aldrig på mitt gamla äktenskap. Minnena har börjat blekna och de enskilda tillfällena av misshandel har börjat suddats ut. Men själen minns.  Kroppen minns. Jag har kämpat och jobbat för att få en psykisk hälsa som är något att ha. Jag har skapat strategier, tankemönster och gått i terapi. Jag har analyserat och utvecklat mig själv men vissa stunder och dagar räcker det inte. Ibland räcker det med en situation som påminner mig om det gamla, ett mörkt ögonkast från en annan, ett ord som liknar det förflutna eller en lukt som får min hjärna att koppla igång varningssignaler. 

Jag har valt att se mitt gamla liv som en tillgång för mig idag. Kunna använda det förflutna som ett redskap i att möta en del patienter. Vara ödmjuk och sätta gränser. 

En del dagar går det bra, andra vill jag inte vara med om. De bra dagarna är nu förtiden absolut fler än de sämre. Jag ser ljust på min framtid och har tillförsikt. 

Idag är en av de få dagarna. Idag har jag haft migrän. Idag har min själ vridit sig runt sig själv och mitt minne minns de hårda händerna och de elaka orden. Förnedringen. Den fysiska och mentala förnedringen. Det ilande hålet i magen, känslan när hjärnan stänger av och jag helt tappar förmågan att minnas vad som blir sagt. Ett slags överlevnadsförsvar antar jag. 

Dessa dagar kliver jag inte upp. Jag ligger i ett mörkt sovrum och väntar på nästa dag. Väntar på att smärtan ska försvinna. Väntar på att mun själ ska kvida klart. För det blir bättre. Smärtan försvinner och jag blir åter en Malin som jag vill vara med. 

Vissa skulle kalla mig galen. De som inte varit där, varit i smärtan orsakad av en partners missbruk, en partner som misshandlar psykiskt och fysiskt, de som inte varit där har svårt att förstå. 

Imorgon är det fredag. Imorgon vet jag att det kommer kännas bättre. Det får mig att ha framtidstro och hopp. Det blir alltid bättre. 

För nytillkomna läsare kan jag tipsa om ett inlägg på bloggen där jag skriver om upplevelser från mitt destruktiva äktenskap. Minns tyvärr inte längre vart det finns, nånstans år 2010 tror jag. 

Till er som tycker jag är knäpp: ok. Läs inte min blogg. 
Till er som vill prata/skriva med mig: malin.andersdotter@hotmail.com 

Frid till alla själar och styrka till er som behöver 





Betraktelser

Det tar sig sa mordbrännar'n! Jorå jag har kommit igång med träningen igen efter ett års uppehåll och konstant ätande av godsaker. Viktuppgång tio kilo... Det är vad en kvinna går upp under en graviditet! Oslagbart Mallanbrallan. 

Jag har gjort ny entré på gymmet på jobbet. Plan 13 kallad. Gymmet ligger på just plan 13 på sjukhuset med magnifik utsikt över Gävle. Jag bor fortfarande granne med korpen så jag har inte svikit insvettade, muskelstinna och välinsmorda maskiner på en av Gävles anrikaste gym. 

Plan 13 då? Tja, det är hälften så stort nu jämfört vid starten. Fria vikter har de klämt ihop längst in vid en vägg och där är det så trångt att man ser armluddet på läkaren som har ett respektabelt jobb  som trippelöverläkare och fd verksamhetschef. Mindre charmant. Och avrespektabelt. 

Där ser man även fina Stina som inte klämt ur sig ett gäng knoddar och vankat av och an med vaknätter och sura blöjor som parfym. Nej, fina Stina säger till vänner och bekanta på fester som slutar på nån tragisk krog i centrala Gävle att hon jobbar med människor för att hon vill hjälpa till. Hjälpa till?! Snälla, Florence Nightingale var inte helig hon var fattig. Mitt nöje blir att jag vet att även fina Stina kommer bli lönnfet med stripigt hår och ringar under ögonen när hon skaffat barn nummer två. 

Se där! Där har vi medelålders Eva som arbetar på kontor. Jo landstinget består faktiskt inte bara av läkare med övrig personal. Medelålders Eva slutar alltid vid samma tid varje dag och har ett liv som är inrutat efter samma arbetstider, samma mattider, samma sovtider och även samma träningstider. Medelålders Eva har även så mycket tid över i sitt liv med vuxna barn att hon har tid att cykla fram och tillbaka till jobbet. Trots träning efter arbetstid. Imponerande. 

Stressiga sköterskan Sara far fram mellan maskinerna på gymmet med en ständig blick på klockan. Maskinerna är säkra kort då de inte gör oväntade rörelser och stressiga sköterskan Sara slipper lägga onödig tid på strul för det har hon inte tid med innan hon ska hämta på dagis. Innan hon ska förbi på affären. Innan hon ska laga middag. Innan hon ska slänga in en maskin tvätt. Innan hon ska lägga barn. Innan hon ska somna i soffan till nån serie. Om stressiga sköterskan Sara är ensamstående? O nej! Mannen jobbar heltid så han hinner inte med något annat. Stressiga sköterskan Sara har gått ned i tid för att få mer tid för familjen det är därför hon är så stressig...

Malliga mensiga Maria är svår. Det är nämligen så hon jobbar. Hon är så svår så det är svårt att ens orka lägga en sekund på att bry sig om henne. 

Rejäla hyggliga Kicki är undersköterskan som har koll, så även på gymmet. Hon är effektiv, smidig och arbetar i det tysta med ett leende på läpparna så fort man får ögonkontakt. Hon förhäver inte sig själv och pratar ledigt med alla som passerar hennes trevliga väsen. 

Sen har vi barnmorskan Malin. Tja, hon har sett sina bästa år, hullet kring midja, rygg, armar och stuss skvallrar om många mysiga stunder med nya kärleken och gotta under ett otal filmkvällar. Barnmorskan Malin minns sina glansdagar med getingmidja och styrka som fanns där naturligt i hennes släta kropp utan celluliter och diverse bucklor. Även barnmorskan Malin har sina sidor och karaktärsdrag men dessa presenterar vi en annan dag för nu börjar barnmorskan Malins arm tappa känseln efter allt skrivande på smartphonen grundat med ett armpass på plan 13 som var ämnat för en atlet, inte en mullig tant. 




Utsikten från plan 13 på Gävle sjukhus


Mitt underbara träningssällskap tillika kärlek och sambo <3 



Lagen om livets jäklighet

Oj vad jag älskar morgnar. Jättemycket. Inte. Fast min kropp är inte i fas med min hjärna, eller om det är tvärtom. Igår ledig söndag - jag vaknar före sex. Idag jobbardag klockan stod på sex och jag vaknar - halv fyra!!! 

Jag ger upp. Det är tanten i mig som vaknat till liv. Tant Malin. 




Första i advent

Ha en fin advent! 


I mitt köksfönster



Om jag får bestämma är detta den enda julgranen som kommer innanför mina väggar. Hatar granbarr! 



Min adventsljusstake som jag haft sedanjag flyttade hemifrån som 18-åring 1990. Redan då tyckte jag om vitt och ljust :) 



Kärlek till det gamla

Det här vintageskåpet förföljer mig. Det dyker upp i mina tankar och på mina olika sociala medier. Ett vitt, nött klädskåp. Vackert, själfullt, levande, historia och svenskt. Och dyrt. Jag tror inte det är aktuellt att fjäska till sig skåpet från pappa. Skorna var okej men här går nog hans gräns. Eller? 








RSS 2.0