Veckans fall...

... japp den rubriken skulle jag lätt kunna infria varje vecka. Hur sjutton lyckas jag alltid att stå på öronen? Inatt när jag yrvaken och lite jäktad (oklart varför jag var jäktad egentligen) skulle ta mig ner för Addes trappor lyckades jag vricka foten en så där tre steg innan jag var nere så självklart ramlar jag ut för sista biten och far över golvet och blir stoppad av porten. Där låg jag sedan i en liten hög och kände smärtan från vänster vrist. Min gamla kära svanskota (efter att jag halkade i trappen utanför mig min port) gjorde sig oxkaå påmins. Tog mig upp och haltade ut till bilen (som jag lyckligtvis varit så slarvig och parkerat utanför porten eftersom det är datumparkering och jag hittade ingen tom ruta inom de närmaste kvarteren). Som tur var så blev det aldrig rött de fyra rödljusen jag skulle passera på hemvägen, hade svimmat av smärta av att trycka ner kopplingen. Tvåan går bra att köra på i stan.

Ramlade i säng när jag kom hem och skickade ett sms till Adde att jag gjort illa mig. Svaret löd bla: "varför kom du inte upp igen?" Hmm, ja varför gjorde jag inte det? Det var nog inte bara vristen jag gjorde illa, jag vrickade tydligen även hjärnan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0