Läkerolen

Idag var det skolans dag på Läkerol arena, Alva var med och dansade. Jag och Lily var där och kikade. Har stressat mest hela dan, handlat mat, vin, resorb, alvedon och parfym. Allt som behövs för kvällen :) Ska iväg till Fridis ikväll, får se om jag överhuvudtaget lever imorgon.



Solängskolans elever dansar.



Ny parfym åt mig. Jean Paul Gaultter "Classique"


Galet kul!

Pratade med en av mina bästa vänner nyss. Vi skrattar nåt så hemskt mest hela tiden :) Fast vi kan även prata om jobbiga saker, en sann vän. Vi har gått genom roliga och jobbiga saker ihop. Under åren har vi varit med om massor av galna saker tillsammans, de senaste åren har varit lite lugnare dock. Vi tog nog ut oss plus att jag blev gravid och nu är hon den lyckliga att vänta smått. Förr laddade vi och planerade inför helgen (men även måndagar och tisdagar funkade för glada oss, vi behövde nämligen inte gå ut för att roa oss utan köket hemma fungerade minst lika bra för våra dansuppvisningar) numera laddar och planerar vi efter vi har varit gravida klart så sommaren 2011 då ni kommer det spraka som bara fan för då ska vi ha ett rejält partaj. Med två bjudna, vi.

Skulle kunna radda upp en hel massa grejer som bara hänt liksom men nja jag vet inte jag, kan vara lite känsligt det där ;) Jag vet inte många tjejer som åker en helg till Stockholm till lånad lägenhet i innerstan, uppskrivna på listor på krogar runt Stureplan men lyckas med bedriften att dricka champagne så vi blev hemma :) Tokigt bara att vi hade varit på NK på dan och inhandlat en festklänning åt Mallanbrallan för 4000 kr att ha på kvällen. Helt galet! Eller när vi var ut och min kompis åker hem till mig och har en liten privat efterfest och jag kommer inte hem förrän på morgonkvisten. Hade varit frid och fröjd om det inte vore för att kl 07.00 skulle bärgningsbilen komma och hämta min trasiga bil plus pengar för bärgningen. Hade funkat det också om det inte vore för mitt kontrollfreak till mamma som dyker upp kl 06.50 hemma hos mig och undrar vart jag är... Hon ringer mig på mobilen och undrar vad det är frågan om. Längesen jag kände mig så liten. Är bara min mamma som kan få mig att känna så. Vi hade saken under kontroll men mamma lyckades få oss att känna oss väldigt dumma. Det slutade inte med det men det är en annan historia. Eller när vi "bara" skulle ut och äta en sommartorsdag och hamnar på Engeltofta. Jag blev tvungen att åka båt hem, på morgonen. Vet ni hur svårt det är att få tag på taxi därifrån? Eller när hennes gigantiska hund smet ut i mitt trapphus utan att vi upptäckte det och märkte det inte förrän polisen ringer på dörren och frågar om det är våran hund... Eller när vi var i en stuga utanför stan och jag promt skulle ha en viss herre på besök på sena natten med taxi från Gävle. Solen stod högt på himlen innan vi la oss. Jag och herrbesöket fick gömma oss i gäststugan när släkten kom på morgonen. Och alla de otaliga gånger vi spelat samma låt om och om igen. Ingen som uppskattar låten men vi tycker den är så sjukt bra.

Finns hur många glada minnen som helst, flera direkt olämpliga att skriva om här på bloggen. Vi har haft galet kul och ett förtydligande är att vi har aldrig sårat nån eller varit otrevliga utan ren och skär glädje har det varit. I nöden prövas vännen och i nöden har den här vännen stått kvar. Det är jag otroligt tacksam för.

Här kommer våran favoritlåt :)



Fen

Fick detta mail av min mamma idag. Så sant så sant :)

ÖNSKNINGAR

 

Ett gift par i 60-års åldern firade sin 40-åriga bröllopsdag
på en lugn, romantisk liten restaurang
...

Plötsligt dök en liten vacker fe upp på deras bord. Hon
sa:
"För att ni är ett exemplariskt gift par
och för att ni är kärleksfulla
mot varandra så
kommer jag ge er båda varsin önskan."
Hustrun
svarade "Åh, jag vill resa runt i världen med min älskade make."

Den lilla feén viftade med trollspöt och -
poof! - Två biljetter till Queen Mary II
dök upp i hennes händer.

Mannen tänkte efter en stund: "Ja, detta är väldigt
romantiskt, men ett
tillfälle som detta kommer aldrig igen. Jag är ledsen min kärlek, men min önskan
är att ha en hustru 30 år
yngre än jag."
Hustrun, och feén blev djupt besvikna, men en önskan är en
önskan.
Så feén viftade med trollspöt igen och poof! ... Mannen blev
93 år gammal.

Sensmoralen i denna historia: Män som är otacksamma
jävlar ska komma ihåg att även feér är
kvinnor...

 

 


Music

Vi fortsätter med våran musikfrossa jag och Lily.
 


God morgon!

Jag och Lily har lite förfest här hemma. Nåt måste man hitta på för att få fröken på bra humör. Den här gillar hon.




Själv gillar  jag den här bäst. Om man återföds så önskar jag verkligen att bli denna mörka och kurviga kvinna. Vilken kropp!


Odd Molly

Vad gör man när alla barnen sover inklusive Doris och man sitter och väntar på att tandblekningen ska sköljas bort? Jo man går igenom Odd Mollys vårkollektion. Men åh vilket habegär jag fick! Visar lite bilder på några av klädesplaggen jag känner att jag bara MÅSTE ha.



Ursöt kappa





Mysdress



Fortsätter på samma mystema fast nu som klänning.



Oj, nu har blektiden gått ut för längesen! Hoppas tänderna är kvar.


Spöken

Det spökar på den här bloggen. Först lägger jag ut ett inlägg idag om att blogg.se har fått fnatt, som visst publicerades tre gånger. Upptäcker det ikväll och tar bort två av dem för att upptäcka att alla försvann.Helskumt. Jag och Evelina har umgåtts ikväll och haft det riktigt mysigt. Kollat massa youtube klipp om hur man sminkar sig, livsviktiga saker alltså :) Tryckt i oss choklad och färgat ögonbryn på mig. Nu sitter jag här med tandblekning i munnen och kan inte säga S. Nu vaknade Lily, dax för lite tid med henne alltså.

Puss och god natt!


Teknikdöd

Idag har Lily rullat från rygg till mage, två gånger! Big news in babyland :) Annars så mår hon som vanligt lilla fröken, växer och blir tjockare och tjockare. Min dator är fortfarande död, Evelinas dator har gett upp msn och min mobil håller på och ramlar i bitar... Jorå vi har riktigt tur när det kommer till elektronikprylar. Som tur var har jag fått låna en dator av min kusin John, tusen tack!

På lördag ska jag ut som ut på fest och sen krogen. Hjälp var en hel evighet sedan. Ont i halsen idag så med min vanliga tur så blir jag väl hemma.

Nu ska jag ramla ihop i en liten hög i soffan och ta igen mig.

Mys på där ute! Kram



Lily försöker stoppa allt i munnen, här är det babygymet som hon försöker få i sig.



Min mobil håller på att ramla ihop och numera har jag inget bakstycke på den. Går knappt att få en normal bild på Lily för hon tycker att det glansiga och silvriga batteriet är sååå intressant att hon lägger sig till med en bekymrad min och tokstirrar.



Tror ni att det kommer att komma nåt hår på den här hjässan?



Evelina har gått in för det här med ansiktsmask. Den här luktade choklad i hela rummet.


Ordtorka

Ibland tar orden slut, sinar som en dränerad damm. I min damm sprattlar fiskarna på botten just nu. Men den kommer att fyllas igen, garanterat. Hör av mig när jag har nåt att säga.

Kram


 

 

Evelina och Lily idag


Mitt i natten

Men åh jag kan inte sova! Lilla bebis Lily sover som en liten griskulting och jag jag sitter här och är piggelin. Hopplöst! Om jag bara visste hur man laddar ner en film... Får gå en snabbkurs hos Evelina imorgon för det här suger att inte kunna se film när jag vill. Skulle vilja se Sommaren med Göran, passar mig bäst att se komedier nu tror jag. Vaknade inatt av en mardröm och att jag skrek rakt ut i luften. Satte mig rakt upp och sen var det kört att somna om. Gick ut på bron (hm ja vad gjorde jag där tro??) och tidningsbudet kom. Stackarn han blev så rädd att han halkade! Vad gör snälla jag då? Jo skrattar.... Men sen pratade vi lite om hur det är att vara ute själv på natten och om fulla människor som vill åka på hans flakmoppe. Pratade om kylan som varit och de farliga istapparna som hänger ner från taket på huset jag bor. Ja ett ganska trevligt samtal sådär på morgonkvisten. Sen tog han på sig mössan igen och brummade iväg på sin lilla ombyggda flakmoppe mot nya hus och hala ingångar.

Igår kväll var jag och två av mina tjejer och Doris hos Vickan och Jesper. Mat och godisfrossa som alltid :) Alva och Doris blev kvar så jag och Lily körde själva hem till Evis. Hämtade henne och sen iväg till GDG för chokladinköp. Jag vet hur jobbigt det är att vara chokladsugen så jag var en snäll mor och skjutsade fröken. Hade tänkt mig lite mystid med Evelina sen men Lily ville ha lite matmat och jag somnade i sängen när jag ammade. Synd, jag tycker om att få egentid med var och ett av barnen och vill man ha det med Evis får man hålla sig vaken på natten för det är hennes tid i sann tonårsanda. Men nu när jag vaknade låg hon och sov så sött i min säng. Hon sov där natten innan också och jag måste säga att jag är tacksam för det för annars känns min säng så väldigt stor och tom nu när ingen annan sover där. Saknaden är stor.

Näe nu ska jag kolla lite på tv och förhoppningsvis bli lite trött.

God natt och kram

Babygym

Vi sitter som tre fågelholkar i soffan jag, Evelina och Alva och tittar på när Lily ligger på golvet med sitt babygym och kämpar förgäves för att få in ena gorillan i munnen. Den hänger för långt upp så hur mycket hon än drar i den så når den inte hennes mun. Hur gulligt som helst! Ja tycker vi i alla fall :)

Lily

Jag är rädd. Rädd för att jag kommer alldeles strax vara ensam med lilla Lily. Jag har varit ensam länge nu med mina tre äldsta barn med aldrig har jag varit ensam med en liten bebis. Hon kommer bo mest med mig och ibland med sin pappa. För pappa behövs lika väl som jag behövs men hans arbetssituation gör att han inte kan vara hemma med henne just nu. Men jag är rädd. Kommer jag orka med alla sömnlösa nätter själv? Alla sena kvällar? Dagar då jag bara känner att snälla jag vill ha en liten minut för mig själv, jag vill gå på toa utan att ha dig i knä. Hon är totalt beroende av mig varenda minut på dygnet. Hur blir det de dagar jag är helt slut? Och det värsta av allt tror jag: när hon är sjuk? Jag har panisk skräck för feberkramper efter det att Linus hade det som litet barn. Jag ska orka. Kommer göra allt i min makt för att hon ska få det så bra. Mitt älskade lilla barn som jag längtade så mycket efter när hon låg i min mage. Min glada, runda goa Lily <3


Min allra första bild på lill gumman.




Ortopeden

Idag har vi varit till ortopeden för att kolla hur det är med Lilys höfter efter att hon haft von Rosen skenan och efter det höftbyxan Frejka. Glädjande besked! Det såg bra ut. Skönt att slippa krångliga grejer som bara är i vägen och förstör när vi ska åka bil till exempel. Nu är Lily som alla andra bebisar, mjuk och go utan nåt hårt som är i vägen. Såklart så fick jag jäkta som en galning för att hinna i tid, kom in på ortopedmottagningn prick kl 14.35 då vi hade tid. Bra där Malin!

Efter vi varit på ortopeden så gick vi ner till mitt jobb och hälsade på, passade på när vi ändå var på sjukhuset. "Tanterna" nöp och utbrast åh vilka tjocka lår precis som "tanter" alltid gör :)

Och där vaknade Lily, dax för lite mor och dotter tid.

Kram

Landet vs staden

Jag har bott i stan i tre år nu, före det har jag mest bott på landet lite avsides från närmsta affär och så. Skogen och åkrar som närmsta grannar, höns på gården och koskit under skorna. På landet kan man nästan ta på tystnaden och mörkret. Där är det konstant mörkt, knappt man ser handen framför sig. Det luktar annorlunda också, ja förutom koskiten då, men det är nåt specieltt med lukten. Kan inte sätta fingret riktigt på vad. Luktar mer natur och rent liksom. Plus lite vedeldning från skorstenarna. Jag saknar det där ibland. Enkelheten och lugnet. Eller enkelheten finns där om man slipper pendla sex mil om dagen med bensinräkning som är lika hög som min hyra nuförtiden. Mataffären är traktens skvallerhål och tanterna på macken har stenkoll på vilka som köper öl.

När jag flyttade in till stan så upptäckte jag att det var mycket som jag glömt om hur det var att bo här. Härligt med affärer som är öppna längre än Bolibompa, upplysta gator, nära till jobb och vänner och en bensinräkning som ej stiger över landets BNP. Men det fanns nåt annat som jag totalt hade förträngt. Jag flyttade hit i januari, snön hade precis fallit och jag sov på en madrass i mitt nya sovrum med hundarna som kamrater. Operation målning pågick i nya lägenheten. Vaknade på natten av ett FRUKTANSVÄRT oljud. Magen knöt sig och frös till is. Mina sinnen skärpte sig så jag hörde mitt eget blod fara fram i ådrorna. Hundarna var paralyserade och jag förstod direkt vad som pågick. Kriget hade kommit. Eller var det en lastbil som kört in i mitt hyreshus? Både och antagligen. Hann tänka tusen tankar innan jag förstod att det inte var varken ett nytt världskrig eller full lastbilschaufför utan PLOGBILEN. Jag hade flyttat till en korsning mitt inne i stan och denna korsning plogades noggrant av en ytterst noggran plogbilschaufför. Mina öron var inte vad med gnissel i asfalt och ett evigt backandes och blinkande ljus.

Välkommen till Gävle stad Malin utropade en manlig bekant dagen efter när jag beklagade mig via sms över plogbilsterroristen. Idag hör jag aldrig plogbilen numera, tror att min korsning har börjat plogat sig själv eller så har mina lantisöron blivit stadsöron. Tippar på det sista.

Duktiga tjejer

Ingen konst att ha fyra barn när man har spritt ut dem! Först två tätt med allt vad det innebär. Sedan sladdis, skitbra när man har två äldre barn som kan passa och och hålla i. Sen långt uppehåll och sladdis nummer två, nu med tre äldre syskon. Barnvakt är inga problem. Både Evelina och Alva är hur duktiga som helst med Lily. Idag när jag lagade mat lekte Alven och hennes kompis Wera med Lily så jag fick greja själv, det är värt hur mycket som helst. Ett barn måste vara jobbigt. Faktiskt.

Funderar på om jag ska se klart på Avatar ikväll, jag somnade ifrån den förra gången.

Kram och hej!



Alva, Lily och Wera.



Alva och Doris efter ridningen. Observera godispåsen i Alvas knä, den är till mig. Eller var, den är slut nu...



Lily i morse när hon låg och pratade med mig. Underbart att vakna till hennes joller.


ZzzzZZzz

Ge mig sol, värme och en natts god sömn så blir jag människa igen. Lovar. Imorgon ortopeden, nu har vi en eftermiddagstid :) Men vem vet, kanske att vi tar en middagslur just då... Får ställa klockan för säkerhets skull. Varit till Hella och hälsat på idag. Tomt utan deras hund Wille :( Nu Lily gos, kökstjänst och sen stallet.

Kraaaaaaam

Lily

Jag älskar den här lilla bebisen. Och mina andra älskade barn också naturligtvis. Älskar så det nästan gör ont.

 

Super snälla stora storasyster Evelina har fixat frisyren på Lily Vilda Claar :)

 

Såg nu att jag missat att godkänna en kommentar från puman Annelie under inlägget Nära döden nu. Du har så rätt Annelie! 40 har aldrig varit hetare än nu, och det är ju för att vi 30+ aldrig har varit hetare än vad vi är :) Vi är inte bara snygga, vi vet vad vi vill också. Tack för ditt pepptalk!

 

 


Japp

Men hjälp vad är det för fel på mig?? Här har Lily sovit sedan 22-tiden (kors i alla tak) vilket typ aldrig händer och vad gör dödströtta jag då? Jo sitter vid datorn och gör jätte viktiga saker som: lusläser facebook, läser varenda blogg i hela sverige, röstar på bloggar, läser aftonbladet fram och tillbaka, kollar vädret för hela veckan (fast nu minns jag inte ens vad det blir för väder imorgon), kollar min mail, har slötittat på skit på tv, läser sminktips och mycket annat viktigt. Fast jag borde egentligen slänga ut min gran men jag drar mig för det för det barrar så förbannat att släpa den genom hela lägenheten. Nästa år får den stå i hallen. Ja så får det bli.

Puss och god natt

'

 

Ser ni en sak på bilden? Jo julgranshelvetet lutar! Ett tecken på att julen faktiskt är över på riktigt för den här gången? Jag har den släckt annars men för att ni riktigt skulle se hur illa det är så tände jag den bara för stunden. Imorgon ska jag lova mig själv att den ska ut med så många barr som möjligt kvar på grenarna. Att det var så härligt att stjäla den i skogen kvällen före julafton med Evelina för att nu bara känna ovilja när jag ser på den? Plastgran kommer inte in här, då är jag hellre utan.


Treårskalas

Igår hade jag och Evelina myskväll här hemma, gick och köpte oss en stoooor påse lösviktsgodis och svullade som bara vi kan. Idag har vi varit och firat syrrans Ella som snart fyller tre år men eftersom de bor i Lidköping och åker hem imorgon så passade vi här hemma i Gävle på att fira henne idag. Nu är det soffan och mys med Doris som gäller. Alva sover hos mina föräldrar den här helgen och Evelina och Adde är på vift.

Min bil har fått nåt ryck och visade sig från sin goda sida idag och oljelampan lös med sin frånvaro. Kära bil, håll ut ett tag till är du snäll. Jag behöver dig.

 

Evelina vägrar att vara med på bild, hon som är så söt! Här igår när vi gick och köpte godis i mängder.

 

 

Igår upptäckte vi att Lily böjer sig som en ostkrok och försöker rulla runt. Stora tjejen.

 

 

Jag och min morfar :) Suddig bild för jag har en värdelös kamera...

 

 

Födelsedagsbarnet Ella 3 år

 

 

Som sagt, Evis vägrar vara med på bild...

 

 

Sen somnade Lily i min famn. Jobbigt med kalas.

 

 

 

 

 

 




Blondinbella

Är det sånt här tonåringar ser upp till? Min 16åring läser Blondinbellas blogg ibland, jag har alltid tyckt att den tjejen verkar lite smart faktiskt men efter att ha ramlat över det här klippet vet jag inte längre. Det är nog inte alldeles färskt klipp men så värst gammalt är det inte heller. Förresten, rävmössan hon har på sig i slutet, en exakt lika har jag haft in massor av år nu. Och som jag har blivit mobbad för den :)


Surkärring

Just nu är jag så irriterad så jag håller på och spricker. Skulle kunna skriva ett spydigt inlägg om "snart-medelålders-kärring-som-är-bitter-på-livet-och-skild-och-behöver-en-riktig-karl-snart-så-hon-blir-på-bra-humör-och-slutar-vara-så-jävla-in-i-helvete-jobbig-på-oss-andra". Men jag kan säga att det har med nån som bor i min direkta närhet (typ inom en radie av 100 meter), som gillar att bestämma (hon har världskrig med sina barn VARJE dag), och nu har hon hamnat på en position som innebär att hon sätter sig på folk. Hon vet bäst, tycker hon. Kvinnor med maktlust är sällan trevliga kvinnor. Men den lilla ragatan ska inte vinna! Jag kommer samla mitt inre garde och stå på mig. Sen ska jag tipsa henne om några medelålders män som hon borde träffa, för sin egen skull snart. Jösses kvinna slappna av!

Så här var det

Måste skriva det här innan jag glömmer bort hur det var. Många funderar kanske hur fasiken vi kunde försova oss inför ett så viktigt besök som Lilys ortoped? Kommer jag också fundera på om ett år eller så när lilla fröken slutat väcka mig hundra gånger per natt. Så därför har jag bestämt mig för att skriva ner här hur det var så jag kan gå tillbaka och minnas när fröken är större.

Jo så här var det: jag och Lily somnade vid halv elva kvällen före. Jag har börjat bli extremt kvällstrött nuförtiden, nåt jag aldrig i mitt liv varit förut. Kl ett vaknar Lily och vill bli ammad. Vi ammar i ca tjugo minuter varpå flickebarnet somnar men inte jag. Klarvaken! Skit. Adde är uppe (nattmänniska som han är) så jag kliver upp och vi kollar på en film. Nu börjar jag bli lite trött men somnar inte förrän vid halv fyra. Lily vaknar vid fem för att ammas i ca tjugo minuter, jag somnar om. Kl sju ringer klockan, jag kliver upp och går ner i källaren för att leta fram skridskor åt Alva som ska på utflykt idag. Hjälper henne med matsäcken och skriver ett inlägg här på bloggen. Vid halv nio vaknar Lily. Perfekt tänkter jag, ammar henne nu så gör jag iordning mig sen inför läkarbesöket kl 10.00. Lägger mig i sängen bredvid henne och ammar och SOMNAR. Ja så var det. Vaknar till för att inse att typ nu ska vi vara på sjukhuset. Väcker Adde i nån form av panik-tror-vi-hinner-dit-på-en-nanosekund-tror-inte-det-va? Somnar om innan jag pratat klart och vaknar efter lunch.

Hade det här varit den enda natten jag fått min sömn störd så hade det nog inte varit nån match, men så här ser mina nätter ut sedan den 3 oktober 2009. Börjar bli liiiiite trött nu jag. Därav min försovning. Så nu vet du det Malin om du läser det här om ett år eller så.

Kram på dig!

Sötisen

Hon är sååå söööt när hon skrattar, som alla föräldrar tycker om sina barn. Men mitt barn är sötare än andras. Såklart.

 

 

 

 

 

Vi tog en herrans massa bilder för att få leendet på bild, men icke att fröken Claar gick med på det!

 

 

Till slut blev hon så här sur.

 

 

Så då tog vi en promenad till ett vintrigt gamla Gefle istället.

 

 

 

 

 

 


Värdetransport

Tänk vad tiden går. Det var inte längesen vi åkte hem från BB med lilla Lily i bilen och Adde körde som att han var chaufför för en värdetransport. De andra bilisterna på Parkvägen måste ha trott att han var en gubbe med hatt i förtid. Den andra bilresan med fröken gick till Valbo och i rondellen svänger Andreas av och tar 50 vägen istället för 110 vägen. Varför kör du här? frågar jag. För att vi har Lily i bilen svarar han. Att vi fyra veckor senare åkte till Stockholm på E4an fram och tillbaka hör inte hit.

Idag är fröken en jollrande tremånadersbebis med stadig rygg och nacke. Ler stort mot oss och börjar kunna styra sina rörelser så smått.

 

Lily nio dagar gammal

 

 

Lily idag drygt tre månader




Tjoho

Hej hopp i depparskogen! Nu får jag slita mig från mina hjärnspöken och gå ut och rasta hänget runt midjan. Jag och Andreas har lyckats med den enorma bedriften att försova oss till Lily´s ortopedbesök. Kl 10.00. Jag skulle bara amma, somnade och vaknade halv två. Tror vi ska dra sticka om vem som ska ringa till ortopedmottagningen och bli idiotförklarad när vi ber om en ny tid.... Om vi är vuxna? Nej inte när det gäller att kunna sova. Tonåringen ligger i lä.

Själavård

Egentligen borde jag inte skriva när jag känner mig deppig. Jag menar, hur kul är det att läsa sånt för er? Men så kommer jag på att den här bloggen är mest till för mig själv ju, att ni sen vill läsa är bara kul. Men det känns inte okej nu som Evelina skulle säga. Det känns verkligen inte okej i min själ just nu. Vet inte riktigt vad det är men jag tycker inte om känslan. 2009 slutade som skit om jag säger så. Bättre avslut på året kan man ha. Nåt som jag verkligen inte ville skulle hända hände. Hela 2009 var ett jävla skitår faktiskt. Ja förutom att Lily föddes då såklart. Men annars... Har inte mått särskilt bra det året. På så vis kan inte 2010 bli värre. Men vad är det då som känns i själen? Åhh bort med känslan! Jag vill vara glad och fri från nedstämdhet. Känna lycka och kärlek. Det här året ska bli det år jag tar hand om mig själv och därmed även mina barn. Inget tjafs och trams. Men det känns som att min själ vrider och vänder sig i min kropp och får ingen ro. Min kropp däremot är seg som sirap. Ingen bra kombination. Behöver jag rensa i själens alla små skrymslen kanske? Ta itu med skit som legat och grott för länge? En själarensning helt enkelt. Jo jippie vad jag längtar efter en sån, låter ju toppen kul. Som en liten fest nästan.... Not.

Slut på klagovisan och dax att snart ta sig iväg till ortopeden med Lily. Burr kallt! Måste gå i kylan.

Kram

Nära döden nu

Jag är drabbad av åldersnoja. Kom ihåg när jag fyllde 35 då skojade jag och sa att nu är det lika nära till 50 som det är till 20... Åhh men nu är jag ju närmare 50 än 20! Livet börjar vid 40 säger de som passerat. Men vad är det som börjar då? Gäddhäng, brösthäng, rumphäng, maghäng, hakhäng, ögonhäng och hjärnhäng. Jo nog börjar livet då alltid, livet om att vara kvar i livet. Inte blev det bättre av att jag för tre månader sedan födde mitt fjärde barn. Jösses vilket pärs för kroppen. När jag var 28 och fick mitt tredje barn märktes det knappt trots att jag gick upp 25 kilo i vikt då också. Åldern tar ut sin rätt.

Mitt hem håller på och förfalla. Istället för att diska efter middagen och plocka efter andra så sitter jag och hänger. Muttrade nyss till tonårsmonstret att vi borde skriva regler för henne i hemmet, men undra jag vem som skulle behöva regler...

Imorgon ska Lily till ortopeden med sina höfter. Hoppas vi får glädjande besked och att hon slipper höftbyxan mera.

Puss och sov gott


Tack!

Tack för den fina respons jag fick på mitt förra inlägg. Jag känner en oerhörd vördnad för de mail jag fått. Vi är alla unika på vårat egna speciella sätt, värdefulla och viktiga. För mig har det blivit viktigt att få berätta vad jag varit med om, för skammen och att tiga har plågat mig och ätit upp mig innifrån. Att klä upplevelserna i ord och låta det smutsiga få komma upp till ytan gör att det inte får möjlighet att smutsa ned mig på insidan. Det viktigaste är tydligen att förlåta har jag fått lära mig under resans gång. Jag vet inte om jag kommer kunna förlåta helt. Det han gjort mot mig bleknar och jag har lärt mig att hantera minnena och förstår hur det har påverkat mig som person. Men barnen. Jag vet inte om jag kan förlåta vad han gjort/gör mot barnen. Inte idag i alla fall. Kanske imorgon. Men det viktigaste för mig är att jag fortsätter att leva, kämpa för dagen och inte fastna i bitterhet. Mina erfarenheter gör mig till den person jag är idag. Mina erfarenheter har lärt mig att se vad jag inte vill ha och inte bara vad jag vill ha. Två väldigt lika men ändå olika sidor.

Kram



En liten berättelse

Det började fint. Förälskelsen var total. Vi umgicks dagarna i ända och kunde inte få nog av varandra. Det här var på den tiden då mobiltelefon inte användes av "vanliga" människor och msn fanns inte så enda chansen till att kunna kommunicera var i vanliga hemtelefonen eller träffas på riktigt. Vi valde allt oftare det senare. Vi gick från gymnasieelever till att flytta hemifrån och lumpen. Den dagen i januari som jag upptäckte att jag var gravid kom som en chock. Jag som skulle jobba och tjäna pengar, umgås med kompisar och festa! Allt ställdes på enda men det fanns inget alternativ. Vi behöll barnet. Ungdomslyan på 27 kvm byttes ut till en trea med högt i tak och underbart härlig atmosfär. Lyckan fanns där fortfarande. Jag hade nånstans börjat ana att allt inte var som det borde men jag med min ungdom och oerfarenhet förstod inte vad. Ett år gick och våran son var en knubbig och go liten grabb. Allt som oftast satt jag hemma själv medans pappan var ute med sina kompisar. Nån var ju tvungen att vara hemma med barnet, barnvakt kan man inte ha hela tiden. Jag kommer än idag ihåg första smällen. Jag hade protesterat över att han inte skulle vara hemma den här dagen heller utan skulle vara ute på sjön och åka båt med sina kompisar. Sitt på bryggan och kolla på med pojken var hans svar. Hur skulle jag kunna sitta still på en brygga med ett snart ettårigt barn? Nåt mörkt passerade hans ögon, min mage blev till is. Känslan när man inte får luft, fötterna inte når marken och bröstkorgen som trycks mot garderobsdörren sitter kvar i mig än idag. Det här var första gången men inte den sista.

Jag försökte ta mig ur. Tro mig jag uppbådade all min kraft för att inte tycka om honom mera. Men ju mer jag försköte ta mig ur desto mer naglade han sig kvar. Tiden gick och han lugnade ned sig. Vi planerade vårat andra barn som kom två år efter pojken. Midsommarafton passerade under min höggraviditet. Vi åkte till en stuga för att fira midsommar ihop med ett annat par och deras barn. Där uppe fick han ett frispel. Kallde mig hora, slyna fitta och andra mindre trevliga ord. Kvinnan i sällskapet sa till mig på kvällen: Ta dig ur det här, han sätter inte värde på dig. Jag kunde inte vi väntade vårat andra barn. Han hade fått makt över mig. Hela hans väsen tryckte ner mig och fick mig att känna mig liten och maktlös. Jag började tro på vad han sa om mig, att jag var ful, fet, oduglig och att det fanns ingen annan som skulle titta åt mig. Den kvällen på midsommarafton var första gången jag bad honom om ursäkt för att jag var en sån dålig människa. Idag ryser jag vid tanken att han hade totalt knäckt mig psykiskt och jag var bara 21 år gammal.

Åren gick och den fysiska misshandeln avtog mer och mer men ersattes av en psykisk terror som bröt ner mig succesivt. När jag minst anade kunde han få sina utbrott och den svarta blicken och den väldiga kroppen böjdes många gånger över mig. Det hände att han drog mig i håret över golvet, släppte mig för att sparka mig så jag flög över golvet och in i väggen. Jag minns inte alla tillfällen, jag tror att min hjärna har kopplats bort flera gånger för att inte behöva känna. Under en av hans raseriattacker när jag var ca 25 år dunkade han mig mot vedspisen i köket så jag trodde att ryggen skulle gå av. Jag blundade och bad till Gud att låta det gå över fort. Han drog mig i håret efter sig ut genom ytterdörren in i bilen där han kastade in mig i bakluckan tillsammans med hunden. Sen körde han i vansinne till min syster och hennes dåvarande kille och dumpade mig på gruset utanför deras dörr. Idag minns jag inte varför han fick ett utbrott den gången. Under bilfärden hoppades jag hela tiden att mina två små barn där hemma inte skulle vakna och bli rädda för att mamma och pappa inte var hemma. Min syster skjutsade hem mig senare. Vad jag minns var det sista gången han misshandlade mig allvarligt. Fast nu började nåt ännu värre, den psykiska terrorn.

Jag flyttade faktiskt nåt år efter vedspishändelsen. Jag kände att nåt inte stod rätt till (!) men kunde inte sätta fingret på vad. Det var synd att jag inte lyckades slita mig helt fri för efter ett år bodde vi ihop igen. Vi gifte oss och flyttade till ett hus som kom att bli min flykt från livet. Det var ett stort hus med totalt renoveringsbehov. Jag blev som besatt av rust. Nu förstår jag att ju mer dåligt jag mådde desto mer rustade jag. Och nu pratar vi inte om lite målning och tapetsering. Jag rev, snickrade och röjde som en galning. Vi fick vårat tredje barn. När jag stod där på våren med henne i famnen och kollade ut genom sovrumsfönstret på äppelblommorna slog det mig vad som var fel. Jag hade gift mig med en missbrukare. Det tog mig nästan fyra år att ta mig ur det äktenskapet. Allt blev värre och värre. Förr var det jag som hade fått stå ut med mannens vrede, nu blev det även de två äldsta barnen och framför allt sonen. Jag vågade inte tala med nån om hur det stod till hemma, jag skämdes. Jag gjorde allt för att dölja hur det stod till. De här åren tilltog min panikångest, vissa dagar kunde jag inte gå utanför dörren pga ångest.

En av de få tillfällen jag gjorde nåt med kompisar var en vinterkväll. Jag fick skjuts hem till Maria och tänkte att gud vad skönt han är nykter ikväll, jag törs lämna barnen med honom. Några timmar senare ringer barnen och är panikslagna. Pappa är full och vägrar att sonen och hans kompis ska få kliva av skotern de kör runt på. De får köra varv på varv runt på åkern utan att få åka hem. Jag får skjuts hem coh möts av en son upplöst i tårar och påtvingad pyjamas inför sina kompisar. Det här blev ett mer och mer vanligt inslag i våra liv, förnedringen. En annan gång när jag var i Stockholm med en kompis ringer jag på mobilen och hör hur barnen skriker i panik för deras pappa har tagit dem i bilen på fyllan och kör på fel sida av E4an.

Jag kan räkna upp hur många händelser som helst där jag och barnen blivit utsatt för psykisk tortyr. De sista fyra åren av vårat äktenskap kantades av fylla och psykisk misshandel. Det värsta tänkbara var min vardag. Känner nu att jag inte orkar och vill berätta om allt smutsigt och jobbigt vi varit med om. Jag tog i alla fall mig ur det hela och mannen fick flytta från mig och barnen. En liten stund av ro infann sig och jag trodde att allt var över men vad jag bedrog mig. Bara för att han inte bodde med oss så var det inte slut.

Varför skriver jag då det här? Och på bloggen av alla ställen? Jag har gått på anhöriggrupper, Al anon och diverse kuratorer. ÖVerallt lärde jag mig att jag inte är ensam. Allt för många kvinnor där ute är utsatta. Jag söker inte medlidande, jag tycker inte synd om mig själv. Visst det kan verka utlämnande att berätta det här, men jag ser det inte så. Jag står för allt jag skrivit, det finns många rader till som skulle kunna skrivas men nånstans känner jag att jag inte orkar sätta allt på pränt. 12 år var vi tillsammans. Jag har inte pratat med den här mannen sen i slutet av sommaren, vi har näst intill ingen kontakt. De äldsta barnen har det men inte den minsta. När jag gick på en anhörighetsgrupp sa kvinnan som ledde att det skulle ta mig många år att "komma tillbaka". Jag trodde inte henne då, tänkte att bara jag inte bor med honom så tar allt slut. Idag har jag varit skild i sex år och såren och spåren finns kvar. Det har satt märken i mitt och barnens liv som aldrig kommer att försvinna. Jag är nästan säker på att det är flera av mina bloggläsare som i dags datum känner igen sig och inte vet hur de ska bli fria. Jag har ingen bra lösning men jag vet hur det känns, jag kan lyssna och finnas där. Om ni vill får ni gärna skriva till mig på malin.andersdotter@hotmail.com. Jag skulle aldrig i livet avslöja eller tala om för nån annan om det du berättar. Jag kan finnas där om du vill. Alla har vi rätt till kärlek och uppskattning för den vi är. Du kan inte förändra mannen utan du själv måste förändra dig och ta vara på ditt liv.

Jag blev hemma ikväll, utekvällen blev inställd men det gör inget. Jag sitter här i soffan med det som är viktigast i mitt liv. Mina barn. Ikväll är det dock bara lilla Lily hemma men inget uteliv eller fest i världen är viktigare än att få vara med sina/sitt barn.

Ta hand om er och kom ihåg att du är värdefull

Kram

Mamma Malin

Varit på morgonpromenad med Doris i kylan. Den hunden bryr sig verkligen inte i att det är så kallt att ens andedräkt fryser till is. Det äckligaste med att ha hund på vintern är att man verkligen ser vad hunden nosar på i snön. Och för att inte tala om vad de slickar i...

Ikväll ska lilla Lily vara med min bästa kompis för mamma Malin ska dricka vin med sin moster och kusin. Känns lite konstig att hon inte ska vara med mig men den här mamman behöver få lite egen tid och luftas lite för att vara en bra mamma. Jag har folk omkring mig hela tiden och ibland känns det som att mina behov inte finns. Då pratar jag om vanliga basala behov som att: äta mat utan att höra på bråk, kissa med stängd dörr, prata i telefon utan elefantöron, välja kanal själv på tv´n, skippa middag och leva på mackor istället, tänka egna tankar, slippa leta efter mina kläder (för att finna dem i tonåringens garderob), inte behöva anmäla varje steg jag tar utan att nån undrar vart jag är. Det där sista är ett otroligt fenomen. Alla i familjen räknar med att jag är den som upprätthåller ett basläger i hemmet. Alla (inkulisve pappan) räknar med att jag är hemma. Om jag nån gång lämnar baslägret utan att tala om vart jag går så ska ni se minen på dem när jag kommer hem. Ögon som tefat och munnar som fågelholkar. VART har du varit??? Öh på affären, eller ut med hunden brukar det vanligaste svaret från min sida vara. För det är inte längre bort än så som jag beger mig. Men ikväll tänkte jag lämna baslägret och se om Gävle är sig likt. Utan barnvagn eller hund i släptåg. Ska bli skönt att ha fri luft omkring sig. Det bästa utav allt när man gör en liten "utflykt" från hemmets vrå är att när man kommer hem så inser man att borta är bra men hemma bäst. Mina barn (och Doris) är det bästa jag har!

Kram på er alla!

 

Mitt älskade tonårsmonster Evelina :)



Hjälpsamma män och Ikea

Idag har jag och Lily varit med min syster Jenny och hennes barn på IKEA. Men Gud innan vi kom iväg... Min bil har tagit vintersemester som jag skrivit om tidigare så vi skulle stuva in oss i syrrans Volvo. Trodde vi ja. Bakluckan frusen. Syrran kröp in i bakluckan för att sparka upp den innifrån. Tji! Kallt som fan ute och vi bestämde oss för att vi fick plocka min vagn i småbitar och packa in den från baksätet och bak i skuffen. Problemet var bara att jag inte fick isär vagnen. Ropar åt syrran som sitter kvar inne i bakluckan att: du måste hjälpa mig! Tre byggjobbare hörde min förtvivlan och kom till undsättning. Tänk hur det är med män och komma till undsättning. Helst när det inte är deras kvinna som behöver hjälp... :) Nä jag menade inte er utan hon i bilen säger jag. Vi hjälper till ändå säger de och ler stort. Okej säger jag. En av männen tar ett resolut grepp om vagnsinsatsen och wiiips så är vagnen i två delar :) Trebarnspappa säger han stolt! Jag och syrran kvittrade som två ungdomar. Åh kanske du kan hjälpa oss med bakluckan också säger vi. Ja visst säger han. Stäng alla dörrar ochl lås bilen, lås upp sen igen. Jaha ja tänkte vi, visst den är ju frusen pucko! Men men sagt och gjort. Jag stänger dörrar låser och låser upp. Bakluckan öppnas utan problem! Wow!!!! Vilken man. Hehe säger de andra männen, vill du ha hans nummer? Öhrmpf säger jag och vet inte vad jag ska säga. Vad säger smarta jag då? Jo: är du gift? Herregud Malin vilket jävla svar. Jag och syrran blev i alla fall glada och konstaterade att inte hade vi fått sån hjälp om vi haft en man med oss i sällskapet...

 

Syster yster som plockar isär sin vagn i smådelar för att få in den i takboxen. Snacka om tattaråk... Två fnittriga tjejer och tre småbarn.

 

 

Syrran och hennes två barn Ella och Axel när vi äter lunch på Ikea.

 

 

En vinterbild från Boulongern när jag gick till jobbet i onsdags och jag trodde jag skulle frysa ihjäl i -20 grader.

 

 


Fy fan vad kallt!

Jag söker medlidande. Jag måste gåååååååååå till jobbet idag. Igår när jag åkte hem från jobbet lös och tjöt min oljelampa i bilen ilsket. -17 och jag ringde pappa i panik. Har varit fel på oljelampan länge av och till, tydligen nåt luftfilter som är ingetäppt men när det är -17 ute så kändes det inte helt okej att oljan inte var helt okej... Körde hem och det gick bra men idag vågar jag inte ta bilen till jobbet, skulle vara liiiiite jobbigt om motorn skar ihop. Så nu sitter jag här och har ångest över att behöva gå till jobbet i -20 grader, tänk sen ikväll när jag ska hem. Undra just om det är okej om jag tar mig lite varm vinglögg innan jobbet? Nehej inte det inte. Typiskt, jag kommer förfrysa idag. Dö och bli infrusen i en snödriva i fosterställning med mjölkstinna bröst. Kul. Men för er som är lediga så säger jag bara: mys på under filten i dag. Jag ska rädda lite liv jag. Nu amning med Lily.

Kramen

 

Får värma mig genom att tänka på mina underbara barn och gos med Lily :)


Ge mig godis!

Hur skulle mina kostvanor se ut om jag inte hade barn. Alva är kvar hos min mamma och syster och Evelina har ätit borta idag. Klockan 22.20 sätter jag och Andreas oss och äter middag. Jätte nyttigt. Nu ligger vi i soffan och känner frustration över att vi inte har en gigantisk påse lösviktsgodis till filmen senare. Har inventerat skafferiet i hopp om att kunna svänga ihop något sött men det enda som fanns var popcorn och det är inte riktigt samma sak när man har ett enormt sug efter sött. Jag ska inte klaga på min övervikt efter graviditeten som inte vill försvinna...  Nu ska jag försöka få Lily att somna för natten. Önska mig lycka till. Känns lite omöjligt att få henne att sova med tanke på att hon och jag sov i soffan i flera timmar efter det att jag kom hem från jobbet.

Puss!

I en annan värld

Vad kan få en vuxen man att låta som en femåring, falla i trans, bli döv och avskärma sig helt från verkligheten? Jo PS3. Har försökt få kontakt med mitt yngsta barns pappa men jag tror inte han skulle reagera om jag så la av en brakskit eller dansade runt naken i vardagsrummet. Det värsta är att han nu även fått dottern att falla i trans inför detta spel från helvetet. Jag förstår inte dess storhet, inte för fem öre. Å andra sidan så har jag hängt som en ledbruten gumma över datorn i...ja jag vet inte hur länge, jag har nog också varit helt avskärmad från verkligheten. Undrar om mat är att tänka på? Ska bara läsa en blogg till.... :)

Kram och kärlek

Syster yster

Min syster och hennes två barn har kommit till Gävle och ska vara här i två veckor. Jag saknar verkligen min syster. Vi bor 40 mil ifrån varandra så det bli mycket telefonsamtal. De bor hos mina föräldrar när de är här så jag, Alva och Lily har varit där idag och myst med dem. Jennys dotter Ella som snart är tre år gillar Alva hur mycket som helst och Alva är jätte duktig med henne. Alva tycker verkligen om småbarn. Hon sover kvar där inatt för att få vara extra mycket med dem.

Ikväll har jag fått lämna hemmet en stund, skönt :) Jag och Hella har varit och fikat på stan. Jag är med Lily hela tiden och det är mysigt men nån timme är det skönt att få vara bara Malin och inte mamma Malin. Lite egentid behövs för att uppskatta hemmets lugna vrå. Imorgon ska jag jobba, börjar 06.45.... Fruktansvärt tidigt! Vet inte än hur jag ska klara av att kliva upp. Får ställa dubbla klockor.

Nu blir det strax film, Avatar. Hoppas jag håller mig vaken ;) Andreas har sen länge slutat väcka mig när jag somnar till film men den här vill jag verkligen se.

Kram och god natt

Igloo

Satan i gatan vad kallt! Ska strax ut och skrapa och sopa fram bilen som jag inte använt på hela helgen. Burr! Sen blir det kusinträff :) Myyyyys!

Kram på er!

Helgen

Den här helgen har jag umgåtts med vänner. Fredag kväll spontanbesök av Frida. Lördag eftermiddag och kväll var Vickan med barn här och vi gjorde det vi är bäst på: frossa i mat, fika och godis. Senare på lördagkvällen kom Frida som så passande jobbar extra på en videobutik. Hon hade med sig film och mera godis :)

Idag har min syster och hennes barn kommit till Gävle. De bor utanför Lidköping så jag är inte direkt bortskämd med att få träffa henne och mina två syskonbarn. De ska stanna här i två veckor så det kommer antagligen finnas gott om tid att få umgås lite med dem. Längtar.

Nu vaknade lilla Lily... Hade precis fått henne att somna för natten trodde jag. När sover det barnet egentligen? På dagarna tar hon bara små powernaps och nätterna består mest av amning. Jag börjar verkligen bli sliten av all sömnbrist. Min hjärna känns seg som kola och kroppen som en stor degklump av att aldrig få sova ut ordentligt. Enda gångerna jag har fått henne att sova ordentligt på sistonde är när vi är ute och går med vagnen eller åker bil. Men jag vill faktiskt inte alltid vara ute och gå eller åka bil. Fröken Claar kunde gärna få vara vaken om det inte vore för att hon är missnöjd mest hela tiden och för att hon absolut på inga villkors vis vill ligga på en filt eller i babysittern längre än fem minuter, sen ska hon upp i knä för att vara nöjd. Jag har återupptagit mina kunskaper att göra grejer med en hand...

 

Jag har massor av hjälp av Alva. Här sjunger hon för att försöka få Lily lugn. Ser inte ut att fungera så väldigt bra den här gången.


Facebook

Har ni facebook? Varför? Jag har facebook, jag frågar mig: varför? Jag tror att grundidén med facebook var att man skulle kunna kommunicera med människor som man inte hade i sin direkta omgivning. Den grundidén är nog inte den främsta orsaken till att de flesta skaffar sig facebook. Borde nog snarare heta snokbook. För handen på hjärtat, vem addar inte folk för att med lite tur kunna ha lite koll på personen? Finns väl ingen facebookanvändare som inte klickat på någons namn för att upptäcka att personen har en dåld facebook. Ytterst irriterande, helst när personen i fråga har gjort nån kommentar eller har "gillat" någons status och man vill veta lite mera vem fan det här är. Finns det nåt mer meningslöst egentligen? För hur mycket av ens liv finns där egentligen? Min facebook återspeglar i alla fall inte min vardag, inte på långa vägar. Ibland när jag uppdaterat min "status" så kan jag inte låta bli att förundras över att jag faktiskt fallit för denna meningslösa internetgrej. För hur intressant kan det vara att veta att Stina bakar bullar, Lasse är på bio, Karin är arg, Johan är bakfull som ett as eller att Ulrika mår bäst i hela världen? Sen alla dessa meningslösa grupper. Varför ska man tex gå med i en facebookgrupp som heter " Alla vi som hatar pedofiler" eller " Vi älskar våra barn"? Båda är lika absurda i sin självklarhet. Vem fan hatar inte pedofiler? Och gör man det inte så borde man kollas upp varför man inte gör det. Hatet är alltså en självklarhet lika som att det är självklart att man älskar sina barn.
Sen alla dessa bilder. Tydligen så är det så jävla viktigt att visa alla hur mycket man festar. Är man läckrast om man har flest festbilder med töntiga poser? Jag personligen tycker att man gör ner sig själv. Det som är mest skrämmande är att det är inte små tonåringar som är värst utan folk mellan 20-30. Vuxna människor med andra ord. Jag må vara gammal och töntig med hallå tjejer, varför visa sig på bild dyngrak med en flaska i handen och tuttar upptryckta till hakan? Tror ni på fullaste allvar att folk visar er mer respekt och tycker ni är intelligenta. Eller förresten, det kanske inte är erat mål. Tänkte inte på det. Så varsågoda, fortsätt eran självförintning, en vacker dag kanske ni inser hur ni har förlöjligat er själva offentligt. Eller tänk tanken att era barn i framtiden får se vad ni höll på med? Det räcker nog att man som barn i sin fantasi förstår att ens föräldrar har festat och varit vilda, att det sedan finns kvar som bildbevis är horibelt. På facebook av alla viktiga ställen... Som jag trots allt har kvar av någon jävligt konstig anledning.

Ihopsatt

I början när Lily var nyfödd såg jag inte annat än att hon var lik sin pappa. Nu börjar jag faktiskt förstå att en del tycker att hon är lik både mig och Alva. Tänk att man vill att ens barn ska åtminstonde bli lite lik en själv, även om det inte är till någon fördel. Lilla Lily verkar ha fått ögon, ögonbryn, panna och haka efter mig. Mun och näsa efter pappa. Tårna är tjocka och går att spreta åt alla håll = mina. Stadiga och rejäla ben = pappa. Långa fingrar = ???. Vilken salig blandning! Ska bli intressant och se slutresultatet om några år.

Den här var det första jag såg i morse, underbart!

 

 




Vinterpromenad

Det blev en härlig snöig promenad i Boulongern för mig Lily och Doris. Vi träffade en härlig liten Cain terrier som Doris fick leka med, Sixten hette han. Sen träffade jag en gammla arbetskamrat till mig, Ingrid. Ingrid är 75 år nu men pigg som en lärka, hon kom på spark och var sig lik. Lily ligger ute i sin vagn fortfarande och sover härligt i friska luften.

 

 

 

Näcken vid ån såg lite stelfrusen ut

 

 

Tappra änder

 

 

 

 

 

 


Lördag

God morgon kära ni. Ja det är morgon för mig, har nyss ätit frukost och varit ner i tvättstugan. Lilla Lily somnade nån gång vid två inatt och jag med henne. Vaknade sen vid fem av att Adde satt och kollade på TV. Undrar just vad Lily fått sina nattvanor ifrån... Frida kom förbi en sväng igår men blev kvar fram till ett inatt. Mysigt att umgås i all enkelhet. Tyvärr har jag ingen bild på Fridis nu eftersom min dator är trasig och glömde helt av att knäppa nån igår.

Ute snöar det fortfarande, har inte bestämt mig än om jag ska ut på en vinterpromenad med Doris och Lily eller om det blir en kort sväng runt kvarteret med Doran. I eftermiddag kommer Vickan och hennes Jesper hit, fortsatt mys med andra ord.

Ha en underbar januaridag.

Älskar dig <3

100101

Har gjort det än en gång, ätit jordnötter till frukost. Vart tog mitt nya hälsosamma liv vägen?

Igår på nyårsafton var jag, Alva, Lily och Doris hem till min kusin John och hans familj. Jag åt som jag aldrig sett mat förr. Evelina var på fest men hon var duktig och svarade varje gång jag ringde under kvällen. En klar förbättring från hennes sida, skönt. Andreas var ut han också.

 

 

 

 

Jag och tjejerna försökte komma på bild ihop men det gick inte...

 

 

Måste bara visa vilken galen tapet John och Emma har i sitt kök. Modigt! Faktiskt riktigt snyggt i verklighten.


Ny dag

Vi börjar det nya året med en låt tycker jag.


RSS 2.0